Stagflation är en ekonomisk term som beskriver en situation där inflationen är hög eller stiger, samtidigt som den ekonomiska tillväxten minskar och arbetslösheten förblir hög. Detta innebär en dilemman för ekonomisk politik, eftersom åtgärder som syftar till att sänka inflationen kan förvärra arbetslösheten.

Ordet ”stagflation” kommer från de engelska orden ”stagnation” och ”inflation” och tillskrivs vanligtvis Iain Macleod, en brittisk konservativ politiker som blev finansminister 1970. Macleod använde ordet i ett tal till parlamentet 1965 under en period av samtidigt hög inflation och arbetslöshet i Storbritannien.

Stagflation var inte begränsad till Storbritannien, utan var utbredd bland sju stora marknadsekonomier från 1973 till 1982. Ekonomer har identifierat två huvudorsaker till varför stagflation uppstår. För det första kan det uppstå när ekonomin möter en utbudsskock, till exempel en snabb ökning av oljepriserna. För det andra kan regeringen orsaka stagflation om den skapar politik som skadar industrin samtidigt som den ökar penningmängden för snabbt.

Stagflation är svårt och kostsamt att bli av med när det väl har börjat. Ekonomen Milton Friedman föreslog att när arbetstagare och företag förväntar sig mer inflation skiftar Phillips-kurvan upp, vilket innebär att mer inflation uppstår vid vilken som helst nivå av arbetslöshet. Därför kan inflation leda till en ”lön-prisspiral” som förvärrar stagflationen.

Stagflation kan förstås genom att skilja på faktorer som påverkar efterfrågan på varor och tjänster från dem som påverkar utbudet av dessa. Även om monetär och finanspolitik kan användas för att stabilisera ekonomin i ansiktet av efterfrågefluktuationer, är de inte särskilt användbara för att konfrontera utbudssvängningar. En ogynnsam chock för utbudet, till exempel en ökning av oljepriserna, kan leda till stagflation.

Stagflation uppstår när det finns en plötslig verklig eller relativ brist på nyckelråvaror, naturresurser eller naturkapital som behövs för att producera varor och tjänster. Det kan också orsakas av regeringspolitik eller yttre faktorer, såsom en brist på naturresurser eller en akt av krig. När utbudsskocken uppstår försöker ekonomin först att bibehålla momentum, vilket innebär att konsumenter och företag börjar betala högre priser för att bibehålla sin efterfrågan.

Vad innebär stagflation?

Stagflation är utmanande att hantera för ekonomiska politiska åtgärder eftersom att skärpa åtgärderna för att bekämpa inflationen kan försämra arbetslösheten, medan en expansiv politik kan leda till ytterligare inflation. Därför behöver centralbanker och regeringar hantera avvägningarna som uppstår under stagflation.

I traditionella ekonomiska cykler ökar inflationen vanligtvis under en högkonjunktur med låg arbetslöshet, och tvärtom ökar arbetslösheten under en lågkonjunktur med låg inflation. Men stagflation omvänder dessa regler och kräver relativt återhållsamma finanspolitiska åtgärder trots den ekonomiska avmattningen.

För att hantera stagflation behöver finanspolitiken fokusera på att skydda låginkomsttagare genom riktade skattesänkningar och bidragsökningar. Vid hög inflation kan indexering av betalningar till konsumentprisindex leda till proportionella ökningar i stöd utöver lönerna och skydda sårbara grupper.

För att undvika löne-prisspiralen, där höga löneökningar leder till hög inflation, behöver löneavtal vara rimliga. Om exportföretagen går bra kan det till exempel vara rimligt med relativt höga löneavtal.

Hur motverkar man stagflation?

För att bekämpa inflationen höjer centralbanker vanligtvis räntorna och vid stagnation sänker de dem och investerar offentligt. Men i en stagflationssituation fungerar inte dessa strategier lika bra. Detta gör stagflation till en utmaning för finanspolitiken.

Sveriges ekonomiska respons på stagflationsrisken är motsägelsefull. Finansdepartementet vill satsa på en höstbudget på omkring 30 miljarder kronor för att stimulera ekonomin medan Riksbanken har höjt räntorna med en planerad ökning till 5 procent. Detta kan orsaka ytterligare ekonomisk omfördelning. Skattesänkningar gynnar de redan välbeställda, medan arbetslösheten ökar och den höga inflationen urholkar löneavtal.

Finansdepartementet borde satsa på gröna jobb och investeringar snarare än skattesänkningar. Riksbanken borde sänka räntan, men är begränsad av sitt uppdrag att upprätthålla penningvärdet. Detta krav på självständighet infördes 1999 för att uppnå medlemskap i EMU, men det bör återigen utvärderas för att upprätthålla demokratisk kontroll över penningpolitiken.